Ett äventyr med gott slut

Min hustru Birgitta är en mycket aktiv person. Det torde inte vara någon hemlighet inom den närmaste familjekretsen. Häromdagen var hon på vattengympa. Hon sa: "Idag körde de verkligen hårt med oss. Jag är alldeles slut." Jag är inte van vid de tongångarna. Sa bara: " Du får ta det lite lugnare, så att Du inte knäcker Dig". Det blev inte mer pratat om det. Dagen efter var vi på 80-årskalas nere i Skanör hos våra goda vänner Hans och Lone. Det var mycket trevligt, men vi var lite trötta när vi kom hem. Jag somnade gott. På morgonen kom Birgitta och sa: Jag har haft så ont över bröstet och har inte kunnat sova. Det är kanske något med hjärtat. Vi borde nog åka upp på akuten. Sagt och gjort. Vi åkte till jourläkarcentralen. Full rulle. De tog EKG och en massa provor. Hon fick syrgas. De satte i kanyler. Läkaren kom. Ja, proven verkar bra, men vi vågar inte släppa Dig , så det får bli ambulans till akuten i Lund. Och så blev det. Väl där nya provor, EKG och lungröntgen.
Läkaren kom och fråga en massa saker. Inget passade in. Han tryckte på bröstkorgen. Det gjorde ont som sjutton. Men det var en ytlig smärta. Har Du möjligen hållit på med några anstängande aktiviteter, frågade han. Ja, sa hustrun, det skulle i så fall vara vattengympan. Det handlar tydligen om en överanstränging av bröstmuskeln. Vi får vänta på provsvaren. Jag känner mig redan bättre, sa Birgitta. Efter ett tag kom svaren. Värdena kunde inte vara bättre, så det blir bara till att åka hem till Landskrona. Det var ändå bra att vi åkte upp till akuten. En annan gång är det kanske allvarligare. Det hade tagit hela söndagen. Hungriga åkte vi till vår Kinarestaurang i Landskrona. Det hade varit en omtumlande dag som tur var slutade lyckligt.