Nu är det jul igen

Under årens lopp har vi firat jul på många olika sätt. Vi minns jularna i Afrika. Vår första jul i Etiopen. Lite jul ville vi ju ha. Vi skaffa en cypress, som vi satte i ett cementrör. Det var det närmaste en julgran vi kunde komma. Lite grejs mojs hade vi med, som vi hängde i våran "julgran".
Ett år firade vi jul i Monbasa vid Indiska Oceanen. Vi bodde på något som hette "Trade Winds Hotel. Det var jättevarmt, kring 30 tror jag. Tomten kom på en moped. Hotellet hade ordnat klappar till gästerna. Jag minns att Christian fick en freesbee. Varken han eller vi andra hade en aning om vad det var för någonting. Men så var det också i början på sjuttio-talet.
Så har åren ramlat på. Många har inte lämnat några bestående minnen. Men så är det nog. När inget speciellt händer, kan man inte komma ihåg det efter några år. Oftast har vi firat julen hemma på Storgatan, med eller utan barnen. De är alla utflugna sedan länge och har sina egna familjer.
I år for vi först upp till Christian och Victoria för ett par dagars pre-Christmas firande. En fin och omväxlande visit, som jag redan skrivit om.
Sedan till Gävle, till Stefan och Anne Catrine. Liksom i Afrika var det en grön jul, fast lite svalare förstås. Själva julaftonen firade vi hos Anne Catrines dotter Malin och hennes Hans. Vi blev mycket väl förplägnade och som brukligt är åt vi mycket mer än vi borde. Berget med julklappar var stort och alla fick fina presenter.
På juldagen kände vi oss tvugna att ta en riktig långpromenad efter allt frossande. Bocken fanns på plats och tycks överleva julfirandet
På annandagen var vi lite mer kulturella och besökte,även till fots, länsmuséet i Gävle och lärde oss allt om Läkerol och Pix och mycket annat. Pix är för övrigt klassigt latin och betyder tjära. Men stor sak i det. Tabletten smakade gott. På kvällen gick vi alla till en indisk restaurang och åt en fin orientalisk måltid.
Allt har varit fint. I dag tar vi tåget hem till Landskrona och vardagslivet. Hasta la vista!