And the time goes by

Hej igen!

Ibland händer ingenting och ibland händer allt på en gång.

De sista dagarna har varit ganska häftiga. I lördags fyllde jag 77 sic! år. Vi hade ett litet kalas där våra närmast vänner var inbjudna. Vi hade en verkligt fin afton tillsammans. No friends are like old friends. Jag uppskattade det verkligen.

Så gick livet vidare. Tidigt i morse ringde telefonen. Tant Hille hade lämnat det jordiska. Hon blev i alla fall 93 år. Visst är det tråkigt, men hennes timglas hade runnit ut. Birgitta, som var en av de närmast sörjande, fick jobba hela dagen med att ordna begravning och mycket annat. Så är det. När det händer ställer man upp.

Livet är inte bara en dans på rosor. Ibland har man en känsla att man själv lever på övertid. Min farfar blev 80, Han dog på sin 80-årsdag. Julafton 1929. Min far blev inte så gammal ej heller min farfarsfar eller min farfarsfarfar, Måns Åkesson, som dog när han bara var 43, då pappa till 10 barn. Så kan det vara. Man styr inte över sitt liv. Summan av kardemumman är att man skall vara förbaskat glad att man kan leva ett liv utan smärta och pina. Många tar det kanske för givet, men så enkelt är det inte. Tack gode Gud för att livet är värt att leva.

Man får ta problemen när de kommer. Det mesta går att lösa bara man bjuder till. Vi begrundar vår tillvaro och ser framåt med tillförsikt.

Det är sen kväll och jag säger god natt. Sov Gott!