Fågelskådning

Nu har det värsta vintervädret avklingat för den här gången. Vi är inne i mars nu och det kan mycket väl var så att våren är på gång fast säker kan man inte vara.
I dag har det varit 7 grader varmt. Snön är snart borta. Mycket blött ute i markerna. Jag har åter kommit igång med en liten daglig fågelskådartur.

I går var jag ute vid Nordkap. Så kallas en liten udde bortanför Strandpaviljongen. Vattenståndet var extremt lågt. Från fortet vid Nordkap går det ut en stenpir ett par hundra meter i havet. I vanliga fall brukar den bara synas som en rad stenar, men i går var den helt frilagd. Man kunde gå ut till ändan av piren alldeles torrskodd. Jag visste att det brukade finnas ett gäng kärrsnäppor ute på piren. Och i det gänget hade man också upptäckt en skärsnäppa - en riktig raritet. Jag hade varit och kollat tidigare, men inte lyckats hitta den. Men i dag skulle jag nog kunna lyckas.
Nere vid fortet såg jag att kärrsnäpporna var där. Jag började så sakta ta mig ut mot ändan på piren promenerandes på den torrlagda havsbottnen. Jag kollade lite då och då. Ett par nyanlända tofsvipor gladde mig med sin närvaro.
Jag var kommen ganska långt ut då jag plötsligt upptäckte skärsnäppan. Den stod i en grupp på fyra fåglar på en liten sten. Jag iakttog den noggrant. Lite större och betydligt mörkare än sina kompisar kärrsnäpporna. Jag såg att näbben var lite rödaktig mot basen. Jag hade hoppats på att få se de gula benen, men den tryckte mot stenen och dessutom var den lite skymd av de andra fåglarna. Efter ett tag flög hela gänget iväg söderut mot kallbadhuset. Det hade varit en fin upplevelse.
Det är länge sedan jag senast såg en skärsnäppa. Det var närmare bestämt den 10 juni 1965 och då uppe i Lappland, närmare sina nordliga häckningsplatser. Den häckar på fjällhedar och på den trädlösa tundran.
Den har väl setts någon enstaka gång i Landskrona för länge sedan, men i år har tydligen ett exemplar behagat att stanna ett bra tag. Det är flera som sett den och till sist fick jag även nöjet att på nytt få bekanta mig med denna rara fågel.
Jag ser mig inte själv som någon artjägare, men visst är det kul när man får se något lite mera ovanligt. Ni har väl läst min blogg om alkekungen? Om inte så gör det gärna.
Vad mer att säga. Jo idag var jag nere vid Lundåkrabukten. Storspovarna hade kommit och det lät fint när de tränade på sina melodiska flöjtande visslingar. Våren är nog på gång.
Nu är det sent på kvällen. Jag säger hej!!