Ny blogg

Eftersom jag inte kunnat lägga in bilder har jag nu, med Christians hjälp, bytt blogg. Ni, kära läsare, kan träffa mig på www.svenpersson.blogg.se

Väl mött

Att sjösätta båtar

Landskrona var länge känt för sitt stora varv. För ett tiotal år sedan gick emellertid varvet i konkurs med massor med arbetslösa. Tiderna hade ändrats, konkurrensen hade blivit hårdare framför allt från Asien.
Sedan har Landskrona sakta kommit tillbaka. De varv som nu finns reparerar dels båtaroch färjor och dels bygger de skrov som sedan färdigutrustas i Norge fast i långt mindre skala än tidigare.

Min gode vän Bruno mailade till mig och frågade om vi hade lust att vara med på en skeppsättning i dag. Ja, det kunde väl vara trevligt. Bruno kom och hämtade oss. Mycket var avspärrat men med Brunos kontakter öppnades dörrarna och vi kom det färdiga skrovet in på livet. Jag hade kameran med så det blev några bilder, men än så länge kan jag inte lägga in dem. Bara namnet gav en liten fingervisning om dagens verklighet. Hon, alla båtar är kvinnliga, skall heta Bibby Topaz, Panama. Lite försenat gled skeppet ner i havet omgiven av inte mindre än tre bogserbåtar. Allt gick väl. En av dessa bogserare skall sedan ta fartyget vidare till Norge för färdigställande.

När man går där nere ser man att skeppsvarven inte är inne i en gyllene period. Mycket är slitet, mycket är dåligt underhållet. Kranarna har inte målats på länge, flytdockan är sliten. Jag tror de har det kämpigt. Man har haft arbetskraft från Baliticum, men den blev visst för dyr så nu är de flesta från Rumänien. Man kan undra vad nästa steg blir. Kineser kanske. Svensk kompentens finns knappast och hade den funnits hade den kanske varit för dyr. Man kan bara fundera.
Jag tänker inte analysera saken vidare för det går över min kompetens. Hur som helst var det kul att få vara med. Man lär sig alltid något och så länge man gör det är livet värt att leva. Navigare necesse est sa de gamla romarna
och det får väl sätta punkt för dagens epistel. Vi hörs!!

Vårt känsliga samhälle

Varje tisdag åker jag till Lund för att läsa latin. Men det var inte det det skulle handla om. Gick på trådbussen till stationen för att resa vidare till Lund. På vägen dit fick vi meddelande om att alla tåg var inställda mellan Helsingborg och Malmö i båda riktningarna. OK, jag hoppade av bussen uppe vid Hvilan och gick hem för att ta bilen. Med bilens hjälp kom jag till Lund som planerat.

Nu var det inte bara tågen som blev utslagna. SOS-alarm. En del värmeverk, betalanläggningen vid Öresundsbron blev också blockerade och förmodligen en del till.

På nyheterna på kvällen hörde jag sen att avbrottet med tågen hade berott på ett strömavbrott som varat 0,3 sekunder. Hörde Ni 0,3 sekunder. Det är inte klokt hur känsliga vi har blivit i vårt moderna samhälle. Man blir nästan mörkrädd när man tänker på förlängningen. Vi spänner bågen allt hårdare. Måste vi leva i ett så supermoderniserat samhälle? Just nu verkar det så, fast man inte vill. Nu kryper jag under täcket så får vi träffas en annan gång.

Vårkänslor

I dag är det riktigt varmt. 14-15 grader fast det blåser ganska kraftigt. Tänkte att jag måste ut och kolla om det är några vårtecken på gång.
I går hörde jag tranorna flyga över för första gången i år.

Tog bilen och körde till kommunens södra gräns. Promenerade sedan ut mot havet.
Ganska snart fick jag syn på årets första humla. En stenhumla som lite yrvaket hade en del problem med balansen. Så här på våren finns det bara drottningar. Alla andra är döda. Drottningarna är befruktade sedan i fjol och skall nu söka någonstans att bygga ett bo och börja producera arbetare som sedan skall hjälpa henne.
Lite senare såg jag ytterligare tre humledrottningar, men de var alla jordhumlor. För dem gäller samma villkor. Det är tufft i början. De måste göra allt själva. Men sen blir det bättre.

Jag fortsatte ner till havet. Det fanns gott om gravänder i bukten. De är närmast karaktärsdjur för Lundåkrabukten vid den här tiden på året. Några bläsänder och svanar noterade jag också, men för övrigt var det tunnsått. Det var kanske blåsten.
Ute vid havet ligger en ganska stor grandunge. Det går en liten smal väg eller stig genom dungen, som jag brukar följa ibland. Jag tar och går in i dungen. Det har blåst ner en hel del träd så man får lirka sig fram. Det regnar granfrö hela tiden från kottarna, som klänger vid den här tiden. Jag hade hoppas på lite trevliga småfåglar, kanske korsnäbbar, men allt är tyst. Jag ser då något skärt ligga längre bort på stigen bakom en nedfallen gran. Det är säkert någon som har dumpat sopor av något slag. Gamla madrasser eller något liknade. Jädra tilltag! Jag riktar in tuben. Jag blir alldeles paff när jag ser vad det är.
Ett helnaket par är mitt uppe i en kärleksakt. Det handlade inte om ungdomar utan snarare om medelålders välvuxna personer. Jag drog mig försynt tillbaka. Att dom bara kan? I denna blåst! Där stod jag i min fleecejacka och vindtygsrocken utanpå den och tyckte det behövdes i den starka blåsten. Men det var tydligen årets happening för dem. Älskog i vårsolens blåst.

De var så upptagna med sig själva så de märkte inte mig. Då ringde plötsligt nallen. Fan också! Men då jag var som tur utom hörhåll.

Jag fortsatte bort till Järavallen för att se om vårsidenbina hade vaknat, men det hade de inte, men snart brakar det loss. Då kommer de upp ur marken i hundratal. Med det får vi återkomma till. Nu lägger jag på luren.

Åter i Landskrona

Ja så är man på hemmaplan igen. 10 dagar borta. En hel del, men så är det.

När man kommer hem är det alltid en massa saker att hand om, som tillkommit. Men det är bara till att beta av det. Kunde tyvärr konstatera att det hade blivit ett missförstånd med avresetiden för Frankenresan så den måste vi tacka nej till. Det är sånt som kan hända när man inte dubbelcheckar ordentligt. Efter samtal med arrangören fick vi till en bra lösning i alla fall.

Vi har varit på kalas också. Ett 90-års kalas tillika. Det var min syster Ester som fyllde 90 år den 21 mars. Vi var bjudna till hennes dotter Bibbi med familj, som stod för värdskapet. Vi åt gott och var sociala. Ester var pigg om än hörseln kunde varit lite bättre. Det är väldigt vad vi börjar bli gamla. Men det får man ta.

Våren är nu riktigt på gång. Vi var på Petab, som säljer allt i blomsterväg, och införskaffade blomjord, krukor och penséer, som vi tänker plantera ut. Det är begravning efter tant Hille nästa vecka och då får gården se någorlunda anständig ut.

Mer är på gång. Vi fick anbud på målning av huset mot Storgatan. Detta sa vi ja till. Taket inne på gården målades i fjol, men det blev inte bra så de skall måla om det nu i sommar utan kostnad för oss. Jag började pusha målaren för att få igång honom någorlunda snabbt.

Ja så går livet vidare. Det är fortfarande kvar vatten i Birgittas öra. Hoppas det släpper snart för det är väldigt irriterande för henne.

Vi säger väl hej så länge. Jag kommer snart igen!

Back to basic

Long time no see. Ni undrar kanske var jag hållit hus.

Saken är den att vår dotter Annika skulle åka på en veckokurs i Umeå och då skulle hustru Persson ha ett vakande öga över Linus och se till ha allt fungerade uppe i Skattungbyn.

Nu hände det sig, som det står i bibeln, att hustrun fick ont i örat och måste söka sig till stadens medicinman och hon fick pencillin och reseförbud. Det innebar att jag plötsligt fick packa min kappsäck och resa upp till Dalarna som stand in. OK, no problems. Väl upp fick jag bekanta mig med alla djuren. Tyckte Ni skulle få se dem så jag tog några bilder, som jag lägger in med hjälp av Christans dator i Stockholm. Tyvärr lyckades inte komma in på min blogg under hela veckan, men med hjälp av Christian så lyckades jag åter komma i kontakt med mina kära läsare.

Tiden däruppe blev lite annorlunda. Förutom att det var ett strålande vinterväder så var allt så lungt och rogivande. På grund av omläggningen av TV från analogt till digitalt var det helt tyst på den fronten. Det var något tjall med servicemannen. Annika hade redan väntat i över två veckor och nu blev det en till. I ärlighetens namn måste jag säga att det var väldigt skönt med tanke på hur mycket skräp som sänds på TV nu för tiden. Man kände att man kommit tillbaka till den gamla goda tiden, fritt från bombardemanget från etern. Dessutom hittade jag ingen radio, men i ärlighetens namn så letade jag inte särskilt mycket. Fin upplevelse som allt för få får uppleva nuförtiden.

Linus skulle till skolan. Upp varje morgon kl 6.20. Såg till att han fick frukost, följde honom till bussen som gick 7.15. När han kom hem fixade vi kvällsmat. Han är vädigt duktig för att bara vara 12 år. Det blev mat varje dag.

En dag var jag i skolan med Linus. Mycket varierande upplevelser. Åt på "matan" för första gången i mitt liv. Vi fick lapskojs. Jag tyckte det var gott. En hel del av eleverna var av en helt annan uppfattning. Such is life.

Linus spelar keyboard. Har lektion en gång per vecka. Han fick spela upp förra veckans läxa. Gick bra. Fick ny läxa. Oh Sussanna och Honky Tonky! För honom var det tydligen inga problem, Själv tyckte jag det var bra att jag fattade vad styckena hette.

Allt gick väl. Annika kom hem. Min tid var ute. Tog bussen till Stockholm och till Christian och Victoria för ett kort besök. Ätit en god måltid med primitivo som måltidsdryck. TV och livet går vidare. Man lär sig alltid något nytt varje dag.

Nu tackar jag för mig. Vi träffas snart.

Nya tag

Man kämpar på. Det har varit lite sjaskit väder som smålänningarna säger. Men egentligen finns det inget dåligt väger. Klär man sig bara på rätt sätt så är det inga problem.
Fågelskådningen går vidare. I dag var jag ute ett tag i regnrusket. For till något som heter Eskilkärr, som är en nyanlagd våtmark. Den är i alla fall inte mer än några år gammal. Fann till min glädje årets första gråhakedopping. Alltid något att glädja sig åt. Dessutom är den ganska så snygg.
Hustru har varit lite sjuk med ont i ena örat. Hon har ätit pencillin och tagit lite spray som förhoppningsvis skall hjälpa.
Jag har kämpat vidare med scanningen. Jag laddar scannern med fyra bilder och sen tar det ett tag innan de är färdigscannade. Då har man mest suttit och väntat. Sen har jag skrivit på dem och sparat dem på ett lämpligt sätt.
Har retat mig lite över den bortslösade tiden. Nu har jag kommit på en lösning. Det är nämligen så att vi bokat in en resa till Sydafrika till hösten. Då slog det mig plötsligt att det kunde vara kul att lära sig lite Afrikaans som många talar i Sydafrika. Kollade upp det. Linguaphone och Rousette och en del andra institut hade inga kurser, men så hittade jag en sk turistpalör som man kunde låna från Malmö stadsbibliotek. OK, så gjorde jag det. Nu när scannern arbetar lyssnar jag på Afrikaanskursen och på så vis utnyttjar jag tiden lite bättre. Det är lite kul. Kanhända kan jag få lite glädje av det när man kommer dit. Att kunna lite av landets språk kan ofta bereda vägen för en del glädjeämnen. Afrikaans är ju ganska likt holländska. En gång i min ungdom läste jag en Linguaphonekurs i holländska, så jag känner igen en hel del. Det är alltid något visst att ge sig på något nytt.
I övrigt kan jag konstatera att den mesta snön har försvunnet. Jag skulle tro att det är vår i Skåne, åtminstone här i Landskrona.

Jag säger väl tack för mig för den här gången. Vi hörs.

Fågelskådning

Nu har det värsta vintervädret avklingat för den här gången. Vi är inne i mars nu och det kan mycket väl var så att våren är på gång fast säker kan man inte vara.
I dag har det varit 7 grader varmt. Snön är snart borta. Mycket blött ute i markerna. Jag har åter kommit igång med en liten daglig fågelskådartur.

I går var jag ute vid Nordkap. Så kallas en liten udde bortanför Strandpaviljongen. Vattenståndet var extremt lågt. Från fortet vid Nordkap går det ut en stenpir ett par hundra meter i havet. I vanliga fall brukar den bara synas som en rad stenar, men i går var den helt frilagd. Man kunde gå ut till ändan av piren alldeles torrskodd. Jag visste att det brukade finnas ett gäng kärrsnäppor ute på piren. Och i det gänget hade man också upptäckt en skärsnäppa - en riktig raritet. Jag hade varit och kollat tidigare, men inte lyckats hitta den. Men i dag skulle jag nog kunna lyckas.
Nere vid fortet såg jag att kärrsnäpporna var där. Jag började så sakta ta mig ut mot ändan på piren promenerandes på den torrlagda havsbottnen. Jag kollade lite då och då. Ett par nyanlända tofsvipor gladde mig med sin närvaro.
Jag var kommen ganska långt ut då jag plötsligt upptäckte skärsnäppan. Den stod i en grupp på fyra fåglar på en liten sten. Jag iakttog den noggrant. Lite större och betydligt mörkare än sina kompisar kärrsnäpporna. Jag såg att näbben var lite rödaktig mot basen. Jag hade hoppats på att få se de gula benen, men den tryckte mot stenen och dessutom var den lite skymd av de andra fåglarna. Efter ett tag flög hela gänget iväg söderut mot kallbadhuset. Det hade varit en fin upplevelse.
Det är länge sedan jag senast såg en skärsnäppa. Det var närmare bestämt den 10 juni 1965 och då uppe i Lappland, närmare sina nordliga häckningsplatser. Den häckar på fjällhedar och på den trädlösa tundran.
Den har väl setts någon enstaka gång i Landskrona för länge sedan, men i år har tydligen ett exemplar behagat att stanna ett bra tag. Det är flera som sett den och till sist fick jag även nöjet att på nytt få bekanta mig med denna rara fågel.
Jag ser mig inte själv som någon artjägare, men visst är det kul när man får se något lite mera ovanligt. Ni har väl läst min blogg om alkekungen? Om inte så gör det gärna.
Vad mer att säga. Jo idag var jag nere vid Lundåkrabukten. Storspovarna hade kommit och det lät fint när de tränade på sina melodiska flöjtande visslingar. Våren är nog på gång.
Nu är det sent på kvällen. Jag säger hej!!