Lastbilar på vintervägar

Jag har funderat en hel del på alla problem, som vi haft på vägarna i samband med det senaste vintervädret.
I de flesta fall är det lastbilar med sommardäck som är orsaken till de flesta trafikproblemen.
Av någon outgrundlig anledning kan man tydligen inte kräva att lastbilar skall ha vinterdäck. För mig är det fullkomligt obegripligt. Vad har vi våra myndigheter till? Jag förstår överhuvudtaget inte att man kan försvara detta. Det måste tydligen finnas andra krafter som ligger bakom. Visst är det viktigt att bilarna kommer fram i rätt tid, men det måste finnas gränser för hur långt man pressar chaufförerna. För min del tror jag att det är pengaintressen som ligger bakom. Men då är det ändå obegripligt. Har man dåliga däck så kör man av vägen och så kommer man ändå inte fram. För att inte tala om alla andra problem som man vållar andra trafikanter.

Så vitt jag förstått talar man officiellt om något som heter nollvision. Det innebär att man vill försöka få ner antalet olyckor så lågt som det över huvudtaget är möjligt. Varför i all världen angiper man inte de problem som är alldeles självklara. Att förbjuda alla lastbilar som inte har vinterdäck under vinterhalvåret. Se till att alla inkommande lastbilar, som inte har godkända vinterdäck, får åka tillbaka med första bästa färja, samtidigt som vi ställer lika höga krav på våra svenska lastbilar. Det gäller tydligen bussar också. Om vi inte tar i med hårdhandskarna så kommer vi att få leva med de här problemen och det är det väl ändå ingen som vill.
Jag tycker att man har haft all tid i världen att fundera på hur man skall tackla de här problemen. Men finns inte viljan så blir det ingen lösning.
För personbilar finns det bestämmelser som det räcker till och blir över, men när det handlar om lastbilar så har man tydligen att göra med en helig ko. Om man vill ha ner olyckorna och trafikproblemen så måste man verkligen ta i de här problemen på allvar.
Jag är säker på att det finns de som kommer med en massa bortförklaringar, men jag tvivlar på att det är någon substans i dem.
Jag hoppas på bättring och det gör säkert många med mig.
Nu stänger jag butiken. God natt!!

Snön vräker ner

I dag har vi fått mer snö än vi vill ha. Som vanligt har det slutat i kaos. Vi skåningar kan inte umgås med snö. 100-tal avåkningar. Lastbilar med sommardäck. Det är tydligen helt lagligt. No comments, det är väl bäst så, fast jag begriper det inte.
Har skottat snö för fulla muggar. Inte bara jag, utan hustru och en av hyresgästerna har hjälpt till. Mycket bussigt. I morgon blir det kanske bättre.

I övrigt mycket scanning. Jag är inte fullärd ännu. Kom på att jag gjort en hel del fel, men nu tror jag att det rullar på. Fick ording på gotlandsbilderna. Visade dem på TV för hustru Persson. Hon blev lite imponerad. Det skall dock sägas att det var tack vare hjälp från sonen Stefan. Får väl scanna om de 500 bilder, som jag redan scannat in fast på ett felaktigt sätt. Such is life.
I morgon kommer en ny dag. Vi syns.

And the time goes by

Hej igen!

Ibland händer ingenting och ibland händer allt på en gång.

De sista dagarna har varit ganska häftiga. I lördags fyllde jag 77 sic! år. Vi hade ett litet kalas där våra närmast vänner var inbjudna. Vi hade en verkligt fin afton tillsammans. No friends are like old friends. Jag uppskattade det verkligen.

Så gick livet vidare. Tidigt i morse ringde telefonen. Tant Hille hade lämnat det jordiska. Hon blev i alla fall 93 år. Visst är det tråkigt, men hennes timglas hade runnit ut. Birgitta, som var en av de närmast sörjande, fick jobba hela dagen med att ordna begravning och mycket annat. Så är det. När det händer ställer man upp.

Livet är inte bara en dans på rosor. Ibland har man en känsla att man själv lever på övertid. Min farfar blev 80, Han dog på sin 80-årsdag. Julafton 1929. Min far blev inte så gammal ej heller min farfarsfar eller min farfarsfarfar, Måns Åkesson, som dog när han bara var 43, då pappa till 10 barn. Så kan det vara. Man styr inte över sitt liv. Summan av kardemumman är att man skall vara förbaskat glad att man kan leva ett liv utan smärta och pina. Många tar det kanske för givet, men så enkelt är det inte. Tack gode Gud för att livet är värt att leva.

Man får ta problemen när de kommer. Det mesta går att lösa bara man bjuder till. Vi begrundar vår tillvaro och ser framåt med tillförsikt.

Det är sen kväll och jag säger god natt. Sov Gott!

Att koka kaffe

När det blir lite körigt brukar vi gå ut och äta dagens rätt. Det händer väl inte så ofta. Samtidigt som det underlättar i bråda stunder blir det lite omväxling i tillvaron. Oftast går vi till stadens kinarestaurang. Det brukar vara väldigt gott. I dagens rätt ingår även kaffe. Men det dricker vi nästan aldrig. Orsaken är att det nästan alltid är fisljummet och inte sällan smakar lite beskt och räligt.

Vad beror det på?

Enligt min mening beror det på att de sk kaffekokarna är så förbaskat dåliga. Det absulut viktigaste när man kokar kaffe är att vattnet blir så hett att smakämnena i kaffet löses ut ordentligt och man får den fulla arom som man eftersträvar. Det har gjorts tester på detta och det har visats att de allra flesta kaffekokare värmer upp vattnet för dåligt med dåligt drickkaffe som följd.
Det verkar så att de allra flesta sväjler detta och fortsätter att laga och dricka sitt dåliga och fisljummiga kaffe. Många tror nog att kaffe skall smaka på det detta vis.

För två år sedan var vi i Jokkmokk för att besöka Jokkmokks anrika marknad. Vi bodde hos en familj som vi kände sedan vår tid där på 60-talet. De bjöd på kaffe som smakade guddomligt. Hur får ni kaffet så gott, frågade vi? Vi har en perkolator. Vadå perkolator? Jo, det är en speciell typ av kaffekokare som värmer upp vattnet till kokpunkten och sedan får vattnet rinna genom kaffet.
Vi blev heltända. Perkolator låter kanske lite konstigt, men ordet kommer från det klassiska latinet. Verbet percolare betyder genomsila och lägger man sedan till suffixet eller ändelsen -tor till stammen får man ett ord som utför handlingen vilket blir perkolator, som då betyder genomsilare eller en genomsilningsapparat.
I en perkolator använder man inte bryggkaffe utan kokkaffe eller sk grovmalet kaffe. Enbart bryggkaffe ger lätt lite sump i kaffet och det vill man ju inte ha. Efter ett tips som vi fick använder vi nu 3/4 grovmalet- och 1/4 bryggmalet kaffe. Det tycker vi är toppen.

När vi kom till Landskrona kollade vi om det gick att köpa en perkolator här nere i söderns nejder. Jodå, vi hittade en på Home och köpte den direkt och det har sedan blivit vår melodi. Vi är jättenöjda med den och har rekommenderat den till en hel del av våra vänner, som liksom vi har varit missbelåtna med kaffet från de traditionella kaffekokarna.

Prova den gärna om ni vill ha riktigt gott kaffe! Hasta la vista!

Om samarbete

Det är så mycket skidsport på TV att det är svårt att få tid över till att blogga. Nåja PH fick ett VM- silver i dag så nu kan vi sätta igång.

I dag var jag i Lund. Det är tisdag och då läser jag latin. Efter lektionerna gick jag till Bengtssons ost för att köpa lite kvalitetsost. Det gjorde att tåget som jag brukar åka med redan hade gått. Nåja, då tar jag väl nästa. Det var ett som gick en halvtimme senare, men det stod Helsingborg - Göteborg på dataskärmen. Det stannar kanske inte i Landskrona? Bäst att jag frågar. SJs biljettkontor låg alldeles intill. Jag knallade in och frågade. Mannen i lucken svarade: Jag vet ingenting om de där tågen, så Du får fråga på Skånetrafikens biljettkontor. Det ligger några hus bort i den riktningen. Jamen, fortsatte jag, det här är ju ett Öresundståg så då måste Du väl ändå veta. Tyvärr inte, sa han. Du får gå dit bort. OK, sa jag ,då får jag tacka för den den goda servicen det var ju väldigt vänligt. Sen gick jag.

Var ligger nu Skånetrafiken? Gick åt andra hållet. Efter några hus såg jag en skylt som visade dit. Jag följde spåret. Var så framme vid dörren. En sån där som öppnade sig automatisk. Jag skulle just gå in då jag läste. "Hoppas att Du respekterar att detta är inte en ingångsdörr"! Nähä. Nu har jag följt pilarna och så får jag inte gå in. Beslöt mig för att inte reta upp mig. Man får väl försöka leta upp en dörr som man får gå in igenom. Gick runt huset och minsann där fanns en dörr, som det var tillåtet at gå in igenom.
Så fick man ta en nummerlapp. Bara en kassa öppen. Många som väntade.
I andra kassan satt en annan dam som höll på med några papper. Tiden ramlade på. Till sist gick jag fram och frågade damen. Tänkte att nu blir väl de andra kunderna förbannade. Men de sa inget och damen sa att tåget stannade i Landskrona. Tack sa jag. Det hade varit bra om det stått på skylten,sa jag. Hon tycktes inte ha någon uppfattning i den här frågan. Hon sa i alla fall inte något utan övergick till sina papper.

Jag knallade till rätt spår och stod och funderade över min lilla upplevelse.
Just innan tåget skulle komma slog det mig plötsligt att jag hade inte löst någon biljett. Stor aktivitet. Biljetten fixades, tåget kom och jag åkte med.

Jag funderade. Behöver det verkligen vara så krångligt? Skulle inte SJ kunna upplysa mig om Öresundstågets tider? Lika ofta är jag en av SJs kunder.
Det tycks vara viktigt att motarbeta varandra. Man blir faktiskt lite illa berörd.

Tänkte på en händelse från mitt gamla jobb. Två avelsuppfödare sålde avelsdjur. Jag var hos den ene tillsammans med en lantbrukare. Nej, sa uppfödare A, jag nog nog inget som passar Dig, men tror att uppfödare B skulle kunna hjälpa Dig. Konkurrerar ni inte frågade jag. Det här hade jag inte väntat mig. Jovisst sa uppfödaren, visst konkurrerar vi, men vi hjälper gärna varann när vi inte själva kan sälja. Med samarbete kommer vi båda längre.

Det hade nog inte varit fel om fler tänkt på det där viset. Tack och godnatt!

.

Vinkorkar

Vinkorkar har blivit ett allt hetare samtalsämne, åtminstone i vissa kretsar. Så är det, inte sant.
Enligt Svenska Vinskribenters statistik skall så mycket som 7-8 % av alla buteljer som prövats vara mer eller mindre korkskadade. Det låter inte klokt. Troligen är det så att många viner varit mindre defekta och herr Mellan-Karlsson har över huvud tagit inte lagt märke till detta. Det tror jag i alla fall.
Inte desto mindre är korkskador ett problem att ta på allvar.
Jag tänker på han som fick chansen att testa ett Chateau Mouton-Rotschild från 1961. Det är ett vin som betingar ett pris på ca 15.000 kronor per butelj. Det första han kunde konstatera var att vinet var korkskadat dvs smakade unkigt och muggit och var i stort sett odrickbart.

Vad beror då detta på? Jag vet egentligen inte. En del hävdar att korkeken angripits av en parasit, som utsöndrar ämnen som förstör smaken på vinet. Andra hävdar att man försöker skörda korken för nära marken och därigenom får en obehaglig smak. Rent allmänt är problemet att det har blivit allt svårare att få tag på kvalitetskork.

Det har kommit nya aktörer på marknaden. Kompositkorkar och en del annat, men det mest radikala är att man börjat använda gamla hederliga skruvkorkar. De fina chateauerna har naturligtvis rynkat på näsan, men nytänkarna har inte tvekat. I Australien , där det finns gott om frifräsare, har allt fler vinmakare börjat använda skruvkorkar. En del kritiker tycker kanske att man tappar en del av känslan. Men vadå!
I fjol var jag i Franken i norra Bayern. Många av vingubbarna hade börjat använda skruvkorkar. Goda härliga viner. Jag tyckte det var toppen. Jag brukar som regel glömma korkskruven på våra resor. Varje gång har jag varit tvungen att leta upp ett ställe där man kan köpa en ny korkskruv. Men det är dock inte detta som är pointen. Det viktigaste är att vinerna är lika fina, som de med naturkork och så slipper man risken att råka ut för korkskador. Det gäller speciellt dessa vita viner, som inte behöver lagras så länge.
Jag tror att när de stora elefanterna börja använda skruvkorkar får vi en ketchupeffekt. Och jag tror inte att vi får några förlorare.
Jag tror på skruvkorken!!! Leve den!!

Nostalgi

Just nu ägnar jag mycket av min tid till scanning. Jag har börjat med de äldsta bilderna. Det är som att leva om sitt liv på nytt. En ganska så underlig känsla. Jag upplever tiden på Ultuna, med våra kämpalekar. Min tid tillsammans med Birgitta före vi var gifta. En hel hop med unga människor passerar förbi. Jag har scannat in bilder från årskursens studieresa till USA 1956. Häftigt.
Och så kom dagen då vi skulle gifta oss. Kvällen innan bodde vi hos vännerna Olle och Margareta. Några härliga bilder där Magareta klär mig i bröllopskläder. Helt obetalbart! Sedan bilder från bröllopet med flera gamla Ultunakamrater.
Tiden går vidare. Vi flyttar till Jokkmokk. Bilder på renar och renutfodring. Fina minnen.
Vår förstfödde föds, Christian. Vi har en härlig bild där han ligger i tvättfatet för badning. Vi bodde i en enkel boning, men vi var unga och livshungriga. No problems.

Jag hade tänkt att visa några bilder på bloggen, men tyvärr är det något fel på datorn. Kanhanda ordnar det upp sig och då kan jag väl återkomma.

I övrigt går livet vidare. Anja sköter sig i skidbackarna och skidskyttarna tog guld i dag. Latinet har börjat igen och lite microbirding hinner jag också med. Såg en skäggdoppning i dag.
Jag tror jag stoppar här för det är antikrundan om en liten stund. Valete amici mei! Vi hörs snart.

Fit for fight!!

Först vill jag be mina trogna läsare om överseende för att jag inte skrivit i detta medium under de sista dagarna. Orsaken är att jag ville berätta om vissa bilder, men datorn har svikit mig. Jag har inte lyckats överföra bilderna till bloggen. Christian kommer hem under helgen. Hoppas han kan hjälpa mig.

Nåja, jag tänker tala ett par ord om min träning på Fysiken.

För att må bra tror jag att man måste äta rätt och se till att kroppen får sin behövliga motion.
Ni vet nog att jag går på Fysiken. Det är ett gym som ligger i samma hus som Hotell Öresund dvs ca 200 m från min boning. Jag lovade i mina nyårsföresatser att jag skulle sköta min träning lite bättre. Det är februari nu och jag måste säga att det är inget fel på mitt samvete. Åtminstone vad gäller fysisk träning.

Vad gör jag på gymmet?

Det skall jag gärna berätta.

1. Uppvärmning.
Jag börjar med cykling på motionscykeln i 10 minuter. Det är kanske inte så mycket, men jag tycker att det räcker för att bli lite uppvärd innan jag börjar med maskinerna. En del ser cykling som viktig för fettförbränning, men det gör inte jag. Jag vet att jag är lite överviktig, men jag tror inte att det spelar så stor roll. Det viktigaste är att kroppen får arbeta. Jag har ingen lust att cykla i en timme bara för att förbränna fett. Min filosofi är att alla muskler skall arbeta lite grann när man är på ett gym.

2. Träning med olika maskiner.

På gymmet har vi fått nya maskiner. Jag kör igenom allihopa utom en som jag inte gillar. I stället för den kör jag en av de gamla maskinerna, som jag har lite klockarkärlek till. När jag kör detta pass har många muskler fått sig en ordentlig duvning och det tror jag är bra. Det tar knappt en halvtimme. Jag håller en medelhög belastning. Jag ser att det är många, även damer, som belastar maskinerna väldigt hårt. De vill kanske bevisa att de är jättetuffa. Själv är jag rädd för skador. Jag tar gärna lite mindre och i stället kör jag med lite fler upprepningar. Man är ju ingen ungdom längre. Blir man överansträngd så måste man kanske sluta träna en månad eller så och då har man ju missat pointen.

3. Rodd
När jag kört maskinerna brukar jag ro i 10 minuter. Det brukar bli ca 1600 meter eller något liknade. Även här underviker jag att pressa mig till max. Tror det kan vara lite farligt. Det gjorde jag en gång tidigare och det tog ganska tid innan kroppen var återställd igen.

4. Massage
På gymmet kan man få vattenmassage. Man ligger på en vattensäng och blir masserad av vattenstrålar under 15 minuter. Det känns riktigt bra som avslutning på träningen. Sen blir det dusch.

Det var det hele, som dansken säger. Till detta kan tilläggas att jag försöker träna tre gångar i veckan. Frågan är om jag klarar av att vara så duktig? Den som lever får se. Sen brukar det bli en och annan promenad varje dag. Jag har ju min microbirding. Just i helgen kom sonen Christian och hälsa på. Vi tog oss en ordentlig promenad i Saxtorpsskogen på gott och väl en timme. Det kändes skönt. Jag sov gott på middagsluren. Vi hörs.