Linus fyller 12 år

Den 26 november fyller Linus 12 år. Han har legat vaken i sängen och väntat på att vi skall komma och sjunga. Naturligtvis har han låtsat att han sover. Så kommer vi, Annika, mamma Birgitta och jag. Vi sjunger, han blir gratulerad, får presenter. Linus skiner av lycka. Han sätter genast på sig skjorta från Roma och mössa från Barcelona. Det mer under dagen. Ett keyboard gläder lite extra. Linus börjar genast att kolla var tonerna ligger. Birgitta från byn har lovat att lära honom spela. En CD-skiva som visar hur man kan göra film är supertoppen och det blir full rulle tillsammans med kompisarna. Sen blir det tårtkalas. Fullt med folk i stugan. Linus skiner som en sol.

Furudals julmarknad

Vi har nu kommit upp till dottern Annika i Skattungbyn, Orsa. På lördagen for jag och Birgitta till Furudal för att besöka julmarknaden. Det var redan mörkt. Marschaller och mera genuina tallknabbar lyste i mörkret vid Furudals bruk. Det var en massa aktiviteter bl.a. luffarslöjd dvs en slags trådslöjd som luffarna brukade tillverka och sälja förr i tiden. Vi köpte en liten ljusstake till Annikas födelsedag. Sen smakade vi på tullul, som är en lokal variant på tunnbröd lagat på potatis, mjöl och salt. Ett stånd ute i mörkret sålde nylagade kolbullar. Jag kunde inte låta bli att smaka. Det var som fläskpannkaka. De var flata trots namnet. Vill Du veta mer om kolbullar så gå gärna in på: www.agunnarydskolmila.se/kolbullar.htm
De hade också en tipsrunda. Vi provade på. De allmänna frågorna gick bra tyckte vi. De med lokal anknytning var lite knepigare, men då fick man gissa. Vi tog inte så allvarligt på det.
Döm till min förvåning när telefonen ringde lite senare på kvällen och berättade att jag vunnit tredje pris i tipsrundan. Jag fick en fin mugg som det stod "God Jul" på. Vi är kanske så dumma i alla fall. Vi hade ju hjälpts åt, Birgitta och jag.

Fransk matlagning

Jag har varit borta ett tag så skrivandet har liksom kommit i otakt. Men jag skall försöka reda ut det så gott jag kan. I torsdag hade vi fransk matlagning. Det är ett gäng som hållit på jättelänge. Det började med en kurs i fransk konversation, som sedan övergick till fransk matlagning, där man talade franska samtidigt som man lagade fransk mat. Jag har varit med ett antal år, dock ej från början. Numera har jag varvat ner lite och gör ett besök per termin. På så sett håller jag kontakten med de gamla kompisarna. Som sagt i torsdag träffades vi. Det började med ordentlig omkramning av alla damer med tillhörande positiva verbala yttringar till gemensam glädje. Och så hälsade jag som alltid vår kursledare Jean- Louis med ett glatt "Bons soir, mon cher capitain de bateau." Han har varit vår klippa genom åren.
Kvällens måltid var rullade rödspättafiléer med championgsmör och lite extra grädde. Det hela blev supergott. Till efterrätt panakotta med glasyrstekta päron. Till huvudrätten drack vi ett chilenskt vin som jag inhandlat. Sankta Digna. Superbert. Till efterrätten drack vi Muscat d'alexandrie. Trots det måttliga priset ca 60 lusidorer var det jättegott.
Språket bör vara franska. Så är det också. Min franska går dock på kryckor, mest beroende på att de andra är så väldigt duktiga. Ibland går språket över på spanska och då går det genast lite bättre. De flesta talar bra spanska - speciellt Mona och Jean Luise och jag också för den delen om jag får skryta lite grann. Tiiu och Ingrid pratar naturligtvis också bra spanska fast de vill vara mer renläriga. När vid drar en bra historia så kommer gärna svenskan och ibland även skånskan fram. Men de historiorna tål knappast tryck, så de får leva i våra minnen. Denna franska matlagningsgrupp är i högsta grad en social sammanslutning, som jag uppskattar mycket. Det är en grupp väldigt fina mysiga människor med fina värderingar, som träffas lite då och då. Egentligen borde jag vara med varje gång, men har man många järn i elden så får man begränsa sig.
I morgon bittida åker jag till Dalarna till barn och barnbarn. Hustru Persson är redan där.

Fotvård

Jag brukar få mina fötter omskötta varannan månad. I dag var jag på "Cityfötter" där Therese sköter om mina fötter. Jag har börjat med det på senare tid. Jag tror att det kan vara nyttigt att plocka bort döda celler och få fötterna insmörjda och fina. Det tar en timme och kostar 300 kronor. Jag tror att det är väl använda pengar. Det är säkert fler som skulle behöva få sina fötter omskötta.

En bra länk tycks vara: www.brollopstorget.se/Skonhet/fotvard.php

Höstfåglar

Nu på hösten när det stormar dyker det upp lite udda fåglar. För ett tag sedan visade jag en bild på en alkekung, som hade tagit sig ända hit. Det var ju lite extra exklusivt. I går var jag nere vid Lundåkrahamnen, som ligger i södra delen av Landskrona. Där fick jag syn på ännu en alkfågel, nämligen en tordmule. Det var en ungfågel, som hade kommit och hälsat på. Efter en del försök lyckades jag ta en bild på den. Det blev inte världens bästa, men jag tycker gott han platsar på min blog. Kanhända jag även få en bild på en tredje alka, nämligen sillgrissla. Jag har sett en sådan några gånger både i Lundåkra och Ålabodarnas hamn, men då har jag inte haft kamran med mig. Vi får väl se det kanske lyckas bättre en annan gång. I så fall kommer jag tillbaka. Hej svejs.

Att inte göra någonting

Idag tycker jag att jag inte gjort någonting. Hafsat hit och dit. Men lugn det blev visst en hel del i alla fall. Kl 1/2 9 kom Birgitta. Sover Du fortfarande. Du skulle ju beställa biljetter till mig. Jag skall åka till Dalarna i morgon. Sömntrött slår jag på datorn. SJ, sista minuten, just nu, visakort; allt surrar i huvudet. Jag tar mig samman, torkar ögonen så att jag kan se lite grann, sätter i gång. Efter en timme är alla beställningar gjorda. Nu kan Du hämta dem säger jag. När Du ändå skall ut och sopa gatan kan Du väl gå till tobaksaffären och hämta biljetterna säger min bättre hälft. OK. Fixat. Du jag tänkte läsa latin ett tag säger jag. Du - vi skulle ju rensa på gården och sätta lökar innan det blir för sent. OK. Ett par timmar bland vissna blommor och blader. 100 lökar blir planterade. OK. Lite god lunch hinner vi med. Fiskgratäng med massor med omega-3. Rester från igår, men smaskens i alla fall. Nu måste vi ta tag i släktforskningen! Det blir genline nån timme framåt. Det är invigning på Gammeleksgårdens nya kaffestuga. Vi tar väl en paus och åker dit. Specialpris 25 kronor för kaffe och hemmabakta kakor. Jättegott och mysig miljö i den gamla stugan. Hem igen och lite av varje. Mer genline, bestämma kakel till gårdhuset, kopiera korten från ljusstöpningen med min nya kopieringsmaskin, greja med avtalet till eltaxan osv. Nä, nu fixar jag några goda mackor och så delar vi på en flaska Frankenvin. Müller- Thurgau trocken- inte dumt alls. Ja så lyckades vi klara av en dag till utan allt för mycket anstränging. Håller man bara igång så är det inte så dumt att vara pensionär.

Ljusstöpning på riktigt

På onsdagen åkte vi (Birgitta och jag) och familjen Brorson, Bengt o Gulli, till Ebon i Odarslöv. Efter en välkomstfrukost satte arbetet igång. Det kan indelas i olika moment.
1. Knytning av vekar. Man klippte av en veke, som skulle räcka till två ljus. I vardera ändan knöt vi en mutter, som skulle ge tyngd när man man doppade vekarna i den flytande ljusmassan.
2. Kokning av ljusmassa. Ljusmassan köpes i fast form. Den uppvärmes så att den blir flytande. Den förvaras sedan i ett kärl, som i sin tur placeras i ett vattenbad. Temp ca 75 grader.
3. Man doppar vekarna i den heta ljusmassan. För att få färdiga ljus måsta man doppa dem 30 - 35 gånger. Mellan varje doppning får ljusen svalna lite. Därefter klipps muttrarna och ev dropp bort. Slutligen får de svalna riktigt under natten.

På torsdagsmorgonen delade vi upp ljusen. Det blev ca 50 stycken per familj. Bra att ha till julen.

Tilläggas bör att vi både åt och drack gott under vårt besök hos Ebon.

Kyrkokort

Man bör hålla på med lite olika saker för att hålla ångan uppe. Jag är med i något som heter "Samlarföreningen Kyrkvännerna. I den föreningen samlar man i huvudsak på vykort på kyrkor även vanliga foton. Vi är ca 150 medlemmar från hela landet. Man kan dels byta kyrkokort på gemensamma träffar, men det har jag inte varit med på. Ofta ligger de långt borta från mitt tjäll. Men sen har vi bytescirklar. För tillfället är jag med i två sådana. Sådana startas som regel av någon i styrelsen, men kan även startas av enskilda medlemmar. Ett brev skickas runt med 15 kort. När brevet kommer plockar man ut de kort man vill ha och så lägger man dit lika många. Och sen skickar man brevet vidare efter en bestämd lista. Oftast är man 8 - 10 pers i varje cirkel. När cirkeln gått runt ett antal gånger ombildas cirkeln och nya medlemmar kommer in. Jag brukar få 2 brev i månaden. I går kväll låg det ett brev och väntade. I dag har gått igen korten, plockat ut och in, registrerat och plockat in dem nya i min samling, som består av ett par skolådor. Man lär sig alltid något.
Samlarföreningen har en hemsida www.abc.se/~m8756/index.html

Romresan

Dag 1. Vi åkte till Rom på torsdagen. Det var fint i Landskrona. Vi gick på bussen utanför rådhuset. Löste biljett på bussen: två till Kastrup. No problems. Väl där träffade vi våra medresenärer. Flighten gick finemang. Två minibussar hämtade oss och körde oss till vårt hotell Capitol. Det var lite gammalt, men OK. Nu hade Lennart, vår boss, ordnat det så att det var full speed direkt. När vi checkat in väntade oss en guide, som var beredd att ta hand om oss. Ulla hette hon. Vi begav oss ut i det antika Rom. Vi tog tunnelbanan från Termini där vi bodde till Collosseum. En jätteanläggning byggd 80 e Kr av 10000 judiska slavar under kejsare Vespasianus regering. Ursprungligen hette den Amphitheatrum flavium, men blev sedan kallad Collosseum efter namnet på en närbelägen riven staty som den förhatlige Nero låtit resa över sig själv och som hette Collossos. Anläggningen var enorm. Kunde ta över 50000 åskådare. Mycket hade raserats, men den var fortfarande imponerande.
Mittemot låg Forum Romanum (nedre bilden), som var kärnan i det romerska imperiet. Det är till stor del utgrävt och man ser hur det sett ut under romartiden. Men efter romarriket fall och framåt förstördes det mesta av prakten. När utgrävningarna påbörjades på 1800-talet låg det ett jordlager på ca 8, just det 8 meter över det ursprungliga torget och platsen användes som betesplats för kor. Vi såg curian, regeringsbyggnaden, där senaten höll till och fattade alla viktiga beslut. Där finns flera triumfbågar bl a Septimus Severusbågen, som blev förebilden för alla framtida triumbågar och mycket mera. Ja vi såg mycket mera än det antika Rom. Värt att nämna är Fontana di Trevi (övre bilden),som vi svenskar kännor därför att Anita Ekberg badade där en gång i tiden. Den var enorm. Rundvandringen slutade vid Spanska Trappan. Kl 19 intog vi en god trerätters måltid som bestod av cannelone, kalvstek och ost. Sen promenerade vi till hotellet som låg ca 2 km bort. Det kändes skönt att ta en dusch och lägga sig i sängen.

Dag 2. Efter frukost tog vi bussen till Vatikanen. Sedan stod vi i den största och längsta kö som jag varit med om. Mellan 500 - 1000 m lång och minst 5 m bred, ja det handlade om flera 1000 människor. Efter 1 1/2 timme var vi framme. Där fick vi hörlurar. Sedan följde en fantastisk vandring genom vatikanmuséerna och sedan vidare till det formidabla Sixtinska kapellet med Michelangelos målningar. Särskilt minns jag mannens skapelse och yttersta domen. Sen vidare in i Petruskyrkan. Michelangelos pietá var ett mästerverk. Drottning Kristinas gravmonument och så mycket annat. Allt var stort och mäktigt och praktfullt. Det tog resten av förmiddagen och lite till. Sen åt vi en alltför dyr lunch. Det är dyrt att äta ute. Sen strosade vi runt i Rom. Efter en halvmil var vi åter på hotellet. På kvällen åkte hela gänget till Trasteveri dvs området på andra sidan Tibern. Där åt vi en god måltid. Priset skall inte prata om, men det är ju inte var dag man är i Rom.

Dag 3, lördagen, hade vi fria aktiviteter. Vi tittade på Sancta Maria Maggiore, kyrka nummer två efter Petruskyrkan. Imponerande i sin prakt, men samtidigt nästan beklämmande med alla dessa rikedomar. Katolikerna tycker nog inte så, men så är de ju också lite mer religiösa än vi svenska protestanter. Nåja, nästa mål var Trajanuskolonnen, som för mig var ett måste. Den var rest efter kejsar Trajanus två fälttåg mot Dacien dvs nuvarande Rumänien. I en spiralslinga beskivs episoder från fälttågen med 2500 bilder. Kolonnen är väl bibehållen efter ca 1900 år.
Sen gick vi till Campo di fiori, en jättestor blomster- och fruktmarknad. Mycket folk liv och rörelse. Vi fortsatte till Piazza Navona. Strosade runt och åt lunch. Det var nästan 25 grader och solsken. Ljuvligt. Nästa mål var Ara Pacis Augustae, det augustinska fredsaltaret, från 13 e Kr. Man riktigt kände historiens vingslag. Därefter till Piazza del Populo. Ett stort vackert torg med en 3500 år gammal obelisk från Egypten, som de höll på att reparera just när vi var där. Nu började vi bli trötta och vi vände kosan mot hotellet. Inhandlade en flaska vin och en korkskruv och efter mycket letande även en god ost. Vi kopplade av på rummet och försökte ta till oss allt vad vi sett under de här tre dagarna. Under tiden avnjöt vi vinet och osten.
Dag 4. På söndagen åkte vi hem. Det var som det brukade - en hel del väntan, en riktigt hygglig flygresa och så på kvällen var vi hemma.
Vi har haft en fantastisk resa, intensiv med bra guidning, fantastiskt väder hela den aktiva tiden. När vi lämnade hotellet ösregnade det. Tala om tur.

Vi åker till Rom

I morgon bitti åker vi till Rom från Kastrup. Det blir några intensiva dagar med rundvandring i Rom till Spanska trappan. Sedan till Vatikanen med Petruskyrkan, Sixtinska kapellet och vatikanmuséet. En dag tänker jag vika åt det antika Rom med Forum Romanum och Colosseum. Vidare tänker jag leta reda på Trajanuskolonnen, som skildrar kriget mot dacerna dvs erövningen av Rumänien 105 e Kr. Det blir nog mycket att titta på. På söndag kväll är vi hemma igen.

Marulk

Dagens händelse var att vi käkade marulk för första gången. Åtminstone tror jag det. Det var så att Birgitta och jag var på fastighetsägarnas höstmöte på Pumphuset i Borstahusen. Vad de sa var kanske inte så viktigt för oss, men efter mötet bjöd de på marulk. Inte dumt alls. Ni vet väl att marulken kan väga upp till 40 kg och att den är ful som stryk. Därför kallas den ofta kotlettfisk. Den är en god matfisk. Man fiskar aldrig marulk, utan den fås som bifångst. Den förekommer i Skagerack och Kattegatt. Den lever på djupt vatten, ner till 50 meter. Ännu en erfarenhet rikare. Vi hörs när det händer något nytt.

Vinprovning

I kväll var det vinprovning på Siriuslokalen. Vi är med i munskänkarna sedan många år tillbaka. Vi går inte på alla provningar, men när det verkar lockande så ställer vi upp. I kväll var det importören Divine som presenterade en del av sitt sortiment. Vi fick smaka på Pinot Noir från USA, Syrah från USA och Australien, fast där heter druvan Shirah och som grädde på moset en Amarone från Italien. Den gillade jag. Super. Efter provningen åt vi kalkonbröst och drack ytterligare ett hyfsat vin. Köpte lotter, men det blev ingen vinst. Bättre tur nästa gång.
Jag har hållit på med viner i många år. Tagit både 1 och 1 1/2 betyg i vinkännedom, men tycker fortfarande att jag kan nästan ingenting. Det var en himla skillnad mot i början. Då tyckte jag verkligen att jag behärskade ämnet. Men such is life. Alla dessa lukter som finns i vinerna kan jag inte hitta hur mycket jag än försöker. Jag klarar dock att känna om vinet är ekat eller ej. Det är väl alltid något. Och så gillar jag primitivo. Och det gör Birgitta också. Man behöver inte kunna allt.

Sill, sill och åter sill

När jag satt på sängkanten i morse ringde telefonen. Vad har hänt nu? Så tidigt på en söndagsmorgon! Det måste vara något speciellt. Det var Birgitta Abbe som ringde. Bengt har varit ute och fiskat sill. Det blev en hel del. Vill ni ha lite sill så ta med några hinkar och kom. Jag tog med 2 st 25-liters spannar. Bengt fyllde dem med sill. Sen har resten av dagen gått åt att rensa och bena ur sillarna. Vid sjutiden på kvällen var det äntligen klart och all den fina fisken var på plats i frysboxen. Mat för ett bra tag framöver. Tänk på vilodagen så att Du helgar den. Ja det kom jag inte på förrän nu, men skit samma. I morgon börjar arbetsveckan. Alltid något för en gammal pensionär.

Ny rovstekel för Sverige

Jag håller på med insekter av diverse slag. Skalbaggar har jag alltid hållit på med, åtminstone de senaste 40 åren. Men så fuskar jag även med andra grupper. Lite halvvingar brukar jag plocka på mig. Vildbin har tagit mycket av min tid de senaste åren. Och så brukar jag samla på mig lite andra steklar såsom rovsteklar och solitära getingar m. m. För ett tag sedan skickade jag en låda med sådana steklar till Sven Hellqvist, som är jätteduktig på sådana djur. Idag fick jag ett mail att han hittat en ny art för Sverige i min låda, en rovstekel som heter Lindenius panzeri. Närmast känd från Danmark. Sånt är kul- man tycker man bidrager lite med kännedomen om vår svenska fauna. Hoppas det är inte sista gången.
Till sist bör tilläggas att nu är det åter aktuellt med en artsup av bästa märke.

Stefans konstutställning avslutas

Vi hade besök av vår son Stefan igår och idag. Hans konstutställning på galleri Bagdad Café slutade i dag. Vi åkte ner till Limhamn och Stefan plockade ner sina tavlor. Han hade sålt 7 stycken. Det var hans första utställning och jag fick ett intryck att han verkade ganska belåten. Så här i början är det nog ingen strålande affär, men det är en hobby och då är uppskattningen belöning nog åtminstone i början. Jag tror säkert att vi får se mer av hans alster i framtiden. Han plockade ner tavlorna och gjorde upp affärerna och han var en erfarenhet rikare. You are welcome back!!
Jag tog lite bilder för att föreviga övningen. Jag hade köpt en tavla. När jag såg den påminde den om Linus cykelvurpa då han bröt nyckelbenet.

Alkekung

Jag är medlem i något som kallas microbirding. Som sådan håller man på med fågelskådning inom en viss kommun, för min del Landskrona. Är man extra på hugget kan man skåda i flera kommuner. Det gäller att hitta så många fågelarter som möjligt under ett år. Vid nyår börjar man om från början. Varje gång man sett en ny art läggs detta in på saiten. Ofta ger man lite kommentarer om fyndet, speciellt om det rör sig om lite sällsyntare arter. Jag brukar vara rätt aktiv i början på året, men sen brukar det mattas av. Andra intressen pockar på. Fast jag brukar kolla på saiten ganska regelbundet. Det kan dyka upp något extra kul. Och i dag fick jag se att de hade sett alkekung i Borstahusens hamn. Den lever normalt på Spetsbergen och Grönland, men ibland kan den dyka upp här nere, särskilt efter hårda stormar. Och det har alldeles nyss varit storm härnere. Jag har aldrig sett en levandes alkekung, så jag tog hustru med mig och körde ner till Borstahusen. Har man tur så finns den kvar. Vi gick på insidan av betongen och ta mig tusan längst ut vid utloppet fick vi syn på alkekungen. Sedan följde vi den ett bra tag. Den var uppe en liten stund sen dök den ner och kom upp på ett annat ställe ofta en bra bit bort. Jag hade tagit med mig min nya kamera och tog ganska många bilder. Några blev faktiskt ganska hyggliga. Vi åkte hem glada i hågen. I kväll väntar artsupen.

Vinter i Skåne

I dag kom första snön här nere hos oss. Snöade kraftigt på förmiddagen. För oss var det inte så farligt, men på andra håll var det så mycket värre. Elavbrott, avkörningar, inställd tågtrafik och mera sådant. Uppe hos Stefan i Gävleområdet var det riktigt besvärligt. I Stockholm har det varit kaos, men det är ganska normalt när snövädren sätter igång.
Har bytt till vinterdäck i dag. Det känns tryggt. Förkylningen är på väg att försvinna. Det går åt rätt håll på en del fronter.