Arbetsglädje

I bibeln står det: Tänk på vilodagen så att Du helgar den. Undrar just om det gäller för pensionärer också?

Hur som helst. Jag har tidigare pratat om vårt stora projekt med att scanna alla våra diabilder. Jag startade med Gud i hågen. Hade scannat en hel del vanliga bilder och det hade gått bra. Vi gick igenom några lådor och plockade ut de bästa bilderna. Så satte jag igång. Döm till min förvåning då det bara kom fram mörka bilder som jag knappt kunde se vad de föreställde. Jag försökte gång på gång med samma nedslående resultat. Bilderna är nog för gamla och då blir de så här eller så är glaset för tjockt så ljuset orkar inte igenom för att scanna bilderna.

Humöret sjönk betänkligt. Det som var så stort skulle det bli ett fiasko. Ja allt tydde på det. Hur skall jag kunna hantera denna förnedring? Hur som helst kan jag inte visa dessa bilder. Man kan knappt se vad de föreställer. Med svansen mellan benen beslöt jag att projektet fick vila ett tag. I går kände jag mig mogen att göra ett nytt tappert försök.

Man kan ställa in scannern beroende på vad man skall scanna. Är det svartvitt skall man ställa in den på gråskala och det fungerar bra. Med mina dior har jag ställt in den på foto- färg och det har inte fungerat- tyvärr. Nu fann jag att det fanns ytterligare ett alternativ; positiv film- färg. Jag ställde in det på det och började scanna. Vad tror ni hände? Jo, fram kom en alldeles förträfflig bild på skärmen. Jag var förstummad. Det fungerade - projektet var räddat. Plötsligt tyckte jag att solen börjat skina. Arbetsglädjen hade kommit tillbaka. Nu har jag scannat i flera timmar fast det är helgdag. Gud mig förlåte!!

Det är väl så att vi gamlingar hela tiden balanserar på gränsen för vårt kunnande. De må gälla scanners, mobiltelefoner, digitalkamror och DVD-spelare och en hel del annat som jag inte ens vet namnet på. Alla de här prylarna har kommit till eller i alla fall blivit vanliga efter vår sk. aktiva tid. Vill man i alla fall hänga med så är det faktiskt inte så lätt. Det har nog mer än jag kunnat konstatera.

Det viktigaste är att vi försöker hänga med. Skam den som ger sig. Med barnens hjälp brukar det mesta ordna sig.

Jag scannar vidare!!!

Miljökalkyl

Det talas så mycket om miljöförstöring och växthuseffekt. Prognoserna verkar långt ifrån positiva. Hur länge kan vi hålla på på det här viset? Kommer USA att ta de här problemen på allvar? Deras sätt att leva tycks vara heligt för dem. Och vad händer med Kina när de väl fått full snurr på maskinerna? Man vågar inte tänka på det. Hur kan vi själva bidra för att minska på utsläppen? Betyder det något vad Du och jag gör? Ordspråket säger många bäckar små gör en stor å.

I dag läste jag i bladet att SJ hade gjort en sk Miljökalkyl. Där har man räknat ut utsläpp för olika färdmedel såsom koldioxid, HC, kväveoxid och partiklar och sedan har man på något vis prissatt de olika utsläppen och på det sättet fått fram en miljökostnad.

Jag har gått in på SJs presentation och gjort en beräkning av miljökostnaderna för en tur och returresa mellan Malmö - Stockholm.

Resultaten är verkligen förvånade:

Miljökostnaden för tåg med X 2000 som drivs med förnybar el blir, hör och häpna, 1,3 öre. Det är praktiskt taget ingenting.
Motsvarande tal för buss som går på diesel blir 99:- SEK
D:o för bil blir 176:- SEK
Och d:o för flyg 300:- SEK

Vad kan vi nu dra för slutsats av det. SJ vill naturligvis framstå i så positiv dager som möjligt, men inte desto mindre kan man konstatera att det måste vara självklart att man väljer tåg om man vill värna om miljön. Ibland kanske det inte passar och då får man välja något annat. Flyget är värst, men att åka bil bidrar också rejält till att försämra miljön. Ja, nu återstår det bara att bevisa att vi är bättre än amerikanarna då det gäller att rucka på våra vanor. Lätt blir det inte, men jag tycker det är värt att ta sig en funderare!!!!

Skola i kris

Ni har nog inte kunnat undgå att notera problemen på Gustav Adolfskolan i Landskrona. Landskrona har verkligen blivit något av en kändis fast på fel sätt.

Varför har det blivit så? Det hela är säkert en lång process. Det började på 70-talet. Det har handlat om den kravlösa skolan. Eleverna fick inte stressas med betyg och krav. Det finns skolor som slutar kräva att eleverna använder punkt, komma och stor bokstav. Vart är vi på väg. Jag tycker det är för djävligt, rent ut sagt.Min fru brukar säga att Göran Persson förstörde den svenska skolan. Och hon har jobbat som lärare i massa år, så hon vet nog vad hon talar om. Inga betyg förrän i de högre klasserna. Lärarna har inga maktbefogenheter. Rör de en elev så blir det anmälan. Så har det fortsatt.

Den ökade invandringen har säkert ökat problemen, speciellt här i Landskrona där det kommit in många fler invandrare än kommunen klarat av. Och inte har det gjorts speciellt mycket för att begränsa den. På så vis har vi bara förlorare.

Man har talat vackert om integration. På Dammhagskolan är det numera ca 95 % invandrare. Hur skall man då kunna integrera och till vad?. De har knappast någon att prata svenska med.

Det måste ändå vara ledningens övergripande ansvar som det är fel på. Jag har alltid hävdat att man måste sätta ett tak för antalet utländska elever som det får finnas i varje klass eller skola så att en integrering skall vara möjlig. Var den skall ligga är inte så lätt för mig att säga,men jag skulle gissa att 15 - 20 % kunde vara en lämplig %-sats. Då skulle jag tro att vi hade fått vinnare både bland svenskar och invandrare.

Men så är det nu inte. Dammhagskolan tycks inte vara det största problemet, troligen därför att man gjort väldigt mycket för elevernas fritidsaktiviteter.

På G-A har det varit en massa stök. För ett tag sedan blev en lärare slagen av en elev, vilket var väldigt frustrerande.
Det som fick droppen att rinna över var att några elever smällde av smällare inne i skolan med personskador bland de anställda som följd.
Och resten har ni säkert läst. Skolan stängdes. 6 elever skulle flyttas till andra skolor och 22 elever fick läsa hemma under en vecka.
Sen blev det möte med alla berörda och skolan började tillämpa nolltolerans. Inga fula och kränkande ord. Ordning och reda. Ordningbetyg skulle införas. Dessutom fick man bara tala svenska. Bröt man mot reglerna skulle föräldrarna omedelbart underrättas osv.

Redan har det kommit gnäll från diverse håll. Inte kan man väl förbjuda barnen att prata sitt eget språk. Det tror jag säkert att man kan åtminstone under lektionstid. Ju mer de pratar svenska desto fortare lär de sig att behärska språket. Det är ju ändå en svensk skola.
Vi kan väl inte förbjuda eleverna att ha med sina mobiler? Tänk om det är någon som ringer! Då måste man ju svara. Skitsnack!!

När jag jobbade som biståndsarbetare ute i stora världen hade vi en gyllene regel. Att aldrig tala svenska med varandra om det var andra närvarande som inte förstod vad vi sade. Kom det in någon som inte talade svenska övergick vi genast till deras språk. Det må vara engelska, spanska eller portugisiska. Det är bara vanlig takt och ton och respekt för andra människor. Det är väldigt lätt att tro att man talar illa om dem som inte förstår och det försvårar möjligheten att skapa goda relationer.

Det är glädjande att se att de nya kommunledningen tagit problemen på allvar. De är verkligen något nytt och mycket välkommet.

Jag är väl medveten om att problematiken med skolan är mycket mer än bara språket. Men det är i alla fall en start och jag är säker på att de med förenade krafter kommer att göra mycket mer.

Vi får följa utvecklingen. Jag hoppas verkligen att det blir bättre. Sämre kan det knappast bli.

Bulle med bulle

Det finns något som heter jourhavande reporter. Till honom kan folk ringa och ventilera sina lokala problem. Jag brukar ögna igenom dem i vårt lokala blad. Mest handlar det om välkända problem såsom att man inte tar upp bajset efter sina hundar eller att ogräset får växa fritt på vissa ställen osv.

Men så häromdagen stod det något som jag tyckte var ganska kul. Det var någon som frågade helsingsborgsreportern vad uttrycket "bulle med bulle" betydde och om det var typiskt helsingborgskt. Reportern trodde att uttrycket bara användes i Helsingborg. Han förklarade att "bulle med bulle" var en vanlig franskbrödsbulle, ur vilken man hade tagit ut innanmätet och sedan stoppat in en arraksbulle i hålet, men någon närmare förklaring varför det hette just bulle med bulle hade han inte.

Någon dag senare stod det att flera landskronabor hade ringt och sagt att så sa man i Landskrona också. Så uttrycket var visst ganska spritt.

Men någon förklaring gavs aldrig.

Men jag känner till historien. Det var nämligen så att när det begav sig kallades arraksbulle helt enkelt för negerbulle. Det minns säkert många. Man stoppade negerbullen i den urgröpta franskbrödsbullen och den färdiga produkten hette - hör och häpna - bulle med neger. Och det gjorde den under flera år. Men så blev det tvärstopp. Att säga "bulle med neger" var diskriminerande och det måste man sluta med annars blev det anmälan. Man diskuterade fram och tillbaka och slutligen beslöt man sig för att kalla den för, ja just det, "bulle med bulle". Jag tycker det låter jättefånigt, men så är det.

Jag minns för ett antal år sen att det var en utställning på Övedskloster. Där var ett stånd där några ungdomar sålde "bulle med neger". De hade gjort ett stort plakat för att saluföra sin produkt och där stod just "bulle med neger". Jag skrattade gott när jag såg det.

För övrigt har det varit en regning och grå dag. Det blev problem med grundvattenpumpen så det blev översvämning i pannrummet. Säkringarna gick i ett. Då kopplade jag om till ett annat urtag som tålde mer och sen lyckades jag pumpa bort allt vattnet. På måndag måste jag få tag på en elektriker som kan lösa problemet och det kommer säkert att ordna sig.

I dag har hustru Persson och jag dragit igång ett stort projekt. Vi skall scanna alla våra diabilder och lägga in dem på en eller flera CD-skivor. Det blir ett jättejobb. Vi har åtminstone 150 låder fulla med diabilder så det lär ta sin tid. Först ska vi gå igenom bilderna och plocka ut de vi vill ha kvar och sedan ska vi scanna in dem. Det lär ta sin tid.

Tacksamma för alla uppmuntrande ord Ni kan åstadkomma! Vi ses.

Yvonne visar rumpan!!

Jag har flera gånger kunnat konstatera att människan är ett märkligt djur.

I dag läste jag på en löpsedel att Yvonne visade rumpan.
Vad är det för konstigt med det?
Det visades en bild av en dansande dam som svänger och så syns en del av hennes stjärt. För mig verkar det helt befängt att det skulle kvalificera för en löpsedel, som visas i hela Sverige för att öka försäljningen av tidningen.

Tydligen får man inte göra så. Men baken det är ju bara en del av kroppen som Gud har skapat om man nu får tro bibeln. Skulle det vara något fel på det? Har Gud gjort ett dåligt jobb?
Ja, man kan verkligen förvåna sig hur bundna vi är av konventioner eller vad man nu skall kalla det.

Här i staden bor det gott om muslimer. Flickor får inte deltaga i simundervisningen därför att då blottar de sin kropp. De får inte visa sig i baddräkt. Det förbjuder föräldrarna och ytterst koranen. Vad är det fel på flickornas kroppar? Gud har ju skapat dem. Man förvånar sig hur olika vi människor ser på sådana saker. För oss är det inget vi över huvud tagit funderar över, men för dem är det livsviktigt. Det ordnas simning för muslimska kvinnor, som avskilt får simma med kläderna på. Ibland står vi långt ifrån varandra.

Vad är rätt och vad är fel? Var och en vill hålla på sitt. Religonens och traditionens makt är stor. Det är bara att konstatera.

Att gå omkring med bar överkropp anses ju inte speciellt passande här i västerlandet.
När jag jobbade i Afrika såg jag ofta kvinnorna gå med bar överkropp när de höll på och jobbade ute på fälten. För dem var det inget kontroversiellt. Ingen noterade det överhuvud tagit, förutom vi västerlänningar, som tyckte det var lite udda.

Omskärelsen är ju en företeelse som väckt en massa debatt i media och det med rätta. Jag har svårt att förstå att föräldrarna vill plåga sina barn på detta vis. Men trycket från omgivningen och traditionen är så stark att de inte vågar avvika. De är kanske själva övertygade att så måste det vara.

Judarna vill absolut inte äta griskött även om det är av bästa kvalité. Jag gissar att långt tillbaka i tiden åt man gris, fick trikiner och sen dog man. Ser man det från den vinkeln verkar det vettigt att förbjuda griskött. Men sedan är läget så låst, att man inte kan tänka sig börja äta gris igen, när trikinfaran väl är borta.

Det finns säkert många fler exempel som man kunde dra upp, men det här får räcka för denhär gången.
Vi människor är nog inte så fördomsfria som vi kanske själva tror.

Massor med minor

I går kväll ringde en gammal vän och var upprörd. Han hade funderat mycket på hur han skall kunna hjälpa de fattiga i u-länderna. Vi hade diskuterat det tidigare och kunde då konstatera att det är så himla lätt att pengarna hamnar i fel ficka. Eftersom jag själv jobbat som biståndsarbetare vet jag allt för väl att en del projekt kan läcka som såll.
Själv ger jag inte pengar till sk insamlingsgalor hur behjärtansvärt det än kan verka. Jag hjälper gärna, men då får det vara direkt utan mellanhänder.
Och det är inte det lättaste när avstånden är stora.

Hur som helst hade min vän kommit på en lösning. Det finns ett minröjningsföretag som varit väldigt framgångsrikt och effektivt som heter Countermine. De har utvecklat en helt ny teknik. En kombination mellan en caterpiller och en roterande front, som kan slå sönder minorna så snabbt att de inte hinner detornera. Dessutom går den ner en halv meter djupt i marken, så att marken är odlingsbar efter minröjningen. Jämfört med manuell minröjning har den en väldig kapacitet. Vill Du veta mer så gå in på www.countermine.se .

Du förstår, sa han, jag har köpt aktier i countermine. Därigenom kan jag stödja dem och då gör jag nytta.

Du förstår det finns över 100 miljoner minor utlagda i över 80 länder. Hörde Du, över 100 miljoner minor. Det är inte klokt. De täcker en yta motsvarande hela Skandinavien. Det är ett jätteproblem. Varje år dör 15- 20000 oskyldiga människor av detonerande minor och många fler skadas. Tänk dig bara en pojke som sparkar boll. Bollen flyger ut i naturen. Pojken springer efter bollen och minan exploderar! Här i trygga Sverige tror vi att något sådant kan hända, men jo, verkligheten är en annan.

För ett antal år sedan blev jag erbjuden ett jobb i Mocanbique. Eftersom jag visste att landet var nerlusat av minor tackade jag nej. Det var livsfarligt att vistas utanför vägarna. Och så är det säkert än i dag.

Kan jag bara rädda en enda människas liv så skulle jag känna att jag gjort rätt, sa han.

Jag tror säker att ditt handlande är mycket klokt, sa jag till honom. Det vore nog inte fel att även jag skaffade mig några countermine-aktier. De säljs på NGM-listan.

I övrigt har dagen varit intensiv. Träning på Fysiken. Förutom det vanliga programmet så blev det 10 minuter i roddmaskinen. Det var vad jag tålde. Efter lunch och middagssömn blev det microbirding. I Borstahusens hamn såg jag en tretåig mås. Jag har sett den förut, men aldrig i Sverige, så det blev en ordentlig artsup som jag drack när vi såg på idrottsgalan på kvällen.
Nu har klockan snart 12 så det är bäst att jag knyter mig. Vi ses.

Full storm

I dag blåser det för fulla muggar. Det dundrar i grannens tak när vindilarna kommer. För säkerhets skull håller jag mig inomhus. Man vet aldrig vad man får i skallen om man är ute i ovädret. Det kan vara skönt att slappa lite också.
I går kväll var vi på teatern och hörde Divertmento. Det är en lokal blandad kör, som är väldigt duktiga. De gjorde många nummer hämtade ur olika musikaler. Toppen var utan tvekan La Dolce Vita framfört av två killar. Den ene känner vi väl. Han är guldsmed och bodde tidigare granne med oss.
Det var SEB-banken som hade bjudit en del av sina kunder med anledning av dess 150-års jubileum. I pausen blev vi bjudna på ett glas vin, men inga jordnötter. Det var OK i alla fall.
Just nu gläder vi oss åt Anna-Karin Olofssons seger i skidskytte. Strongt gjort.
Nu ser vi fram emot lugnare tider. Vi hörs.

Gråsparvarna fast!!

Ha, Ha!! I dag åkte de fast. Hittade några gråsparvar ute i Borstahusen. De hade nästlat sig in i ett gäng pilfinkar och trodde komma undan på det viset. Men se det gick inte. Nu är ordningen återställd. De är inloggade i min microbirdinglista. Så nu fortsätter jakten på nya arter inom kommunens gränser. Det värsta är att det är ett jäkla oväder. Det blåser och regnar så man för hålla sig inomhus. Idag har jag dock tränat på Fysiken och fått mina fötter omskötta. Och i morgon tror jag att det skall blåsa ännu mer. Det får vara nog för idag. It is time to hit the hay. See you tomorrow.

Hur gör man för att må bra?

Har Du hört den här?

En snubbe satt hemma vid köksbordet och såg allmänt sur ut.
Hans fru tittade länge på honom och efter ett tag gick hon fram till honom med ett stort glas öl i handen och sa:
Lilla gubben, en kall härlig öl skulle kanske smaka bra?
Han kunde inte motstå frestelsen, men efter ett tag sa han:
Fan, nu har hon förstört det bästa dåliga humör jag haft på länge.

Var den rolig? Ja, det beror på om man fattar pointen.

De säger ju att ett gott skratt förlänger livet.

Omega-3 lär ju också vara nyttigt. Därför äter vi sill minst en gång i veckan.
Hoppas det hjälper! Vi tror i alla fall på det. För säkerhets skull brukar jag dessutom smörja lite omega-3 rikt magarin på de kokta potatisarna, som blir över när vi ätit lunch. En del tycker nog det är overkill, men jag tror på det. Och så är det ju riktigt gott.

Antioxidantia måste man också äta för att få bättre motståndskraft mot diverse sjukdomar. Det är viktigt, väldigt viktigt. De viktigaste källorna är frukt och grönsaker. Därför är alla mina mellanmål frukt, mest äpplen och päron.
Redan läkekonstens fader - Hippokrates - sa att maten är den bästa medicinen. Jag tror han har rätt. Därför äter jag inte ett enda vitaminpiller.
Tror mig ha läst att de vitaminer och mineraler som man får i sig genom maten utnyttjas bättre än de artificiella som man får genom piller och mediciner. Därför dricker jag hellre standardmjölk än lättmjölk.

Ett par glas rött vin om dagen eller kanske hellre om kvällen lär också vara väldigt nyttigt. Det var inte svårt att övertyga mig.

Om man därtill motionerar lite grann varje dag så har man gjort vad man kunnat. Man skall ju inte medvetet gräva sin egen grav.

Det viktigaste är inte bara hur länge man lever utan även hur gott man lever.

I morgon skall Therese ta hand om mina fötter. Det brukar också sitta bra.

Vi ses. Jag letar fortfarande efter gråsparvarna.

Var är gråsparvarna??

I dag tänkte jag satsa hårt. Hade ställt väckaren på halv åtta. Den ringde väl som den skulle, men av någon konstig anledning somnade jag om. Halv nio var jag uppe i alla fall. Frukost och tidningsläsning och lite slalom tog ett par timmar. För att åstadkomma något gick jag till Fysiken och genomförde ett träningspass. Det bättrade på både kroppen och samvetet. De har infört lite nyheter. Förutom en uppsättning med helt nya maskiner har de även börjat med lite bonus. Efter 18 pass får man två valfria frukter. Det är säkert bra, men för mig som äter 7-8 äpplen och päron om dan imponerade det inte särskilt mycket. Men tanken är säkert god.

Efter en god lunch tog jag mig an dagens huvuduppgift. Att hitta gråsparvar. Jag är den ende av microbirdarna som ännu inte hittat dem.

For till Karlslundsparken. Där skall de väl ändå finnas. De brukar gå där och picka frön. Icke sa Nicke. Då provar jag väl på ridklubben. Samma resultat där. Där låg både havre och hästbajs, men de hade nobbat även dessa delikatesser. Vad gör man då?? I Säbyholmsparken finns ett fågelbord. Där fanns inte ett liv, inte ens en talgoxe.

Efter en del funderande har jag kommit på det. De jäklarna har gaddat ihop sig. De tycker det är inte mer än rätt att jag bommar hela tiden. Men jag kommer tillbaka var så säker!! Skrattar bäst som skrattar sist.

Vad skall jag då glädja mig åt? Jo, det gick visst riktigt bra för Henke Larsson i dag. Då säger vi så så länge. Jag smider nya planer. Vi ses.

Ett nytt år har börjat

Jag har ett ständigt problem.
Jag allt för många böcker, som jag ännu inte hunnit läsa. Förmodligen är jag inte ensam om detta.
Just nu försöker jag ta mig igenom en bok på ca 2 kg, som heter "Kolonialismens svarta bok" redigerad av Marc Ferro. Eftersom jag bott så många år i Afrika har problemen med kolonialismen hela tiden funnits i bakhuvudet.
När började kolonialismen? Den började nog med Columbus. Som jag förstått var hans första resa till Amerika, han företog ju tre, av typ ren upptäckarglädje. Men han såg också att här fanns det rikedomar, här fanns det guld. När han gjorde sin andra resa 1493 var det annat ljud i skällan. Det som följde var en tragisk historia. Det var framförallt öarna i det karibiska havet som blev utsatta. Han hade skrivit till det spanska kungahuset att öns innevånare var lämpade för att lyda order och att sättas i arbete och att utföra andra sysslor. Med andra sysslor menade Columbus att leta efter och att utvinna guld. Det var hela saken. Och det blev hårda bud för ursprungsbefolkningen. När de kom till ön Hispaniola uppskattade man befolkningen där till 1,1 miljoner. Men spanjorerna förde också med sig sjukdomar som smittkopper och mera sådant som indianerna inte hade någon motståndskraft emot.. Detta och ett hänsynslöst utnyttjande gjorde att urbefolkningen minskade kraftigt. 1507 var den nere i ca 60 000, 1520 fanns endast några tusen indianer kvar. I Puerto Rico fanns inte en enda. Kuba drabbades av samma katastrof.
Man försökte hålla de styrande i Spanien borta från sanningen. Sannolikt var de inte medvetna om vad som skedde. För dem var omvändelsen av den primitiva befolkningen till den katolska kyrkan det viktigaste. Till och med påven Paul III ville ha ett ord med i saken och han meddelade från sitt ämbete 1537 , att han hade kommit fram till att även indianerna hade en själ och att de inte borde förslavas. I Karibien lyssnade ingen. På 1700-talet fanns inget kvar av ursprungsbefolkningen. Öarna befolkades i stället av slavar från Afrika plus en del höjdare från Europa.
Jag skall inte fortsätta att prata om azteker, inkas och övriga indianer. Kanske blir det en annan gång. Konstaterar bara ännu en gång att människan är ett märkligt djur!!

Boken får vila ett tag. Jag behöver tänka på annat.

I och med det nya året börjar microbirdingen - fågelskådningen inom Landskrona kommun - för min del. Jag har redan varit ute flera gånger i det dåliga vädret och lyckats skrapa ihop 40 arter. Birgitta tog en bild av mig för att verifiera mitt handlande (se ovan). Det trevligaste med microbirdingen är att man inte håller på med raritetsjakt utan alla arter är lika intressanta. Just nu håller jag på att leta efter gråsparvar. De har blivit allt ovanligare. Det gäller många arter. I fjol lyckades jag inte hitta en enda svart flugsnappare. Och det var flera som misslyckades med det.

Det händer alltid något i naturen. Just nu blommar det kejsarolvon på Carl XIs väg (se bild). En och annan forsytiablomma har jag också sett och på gräsmattorna finns det gott om blommande tusenskönor.

I kväll är det trettonafton. Vi tänker avnjuta en lövbiff beledsagat av ett gott rödvin. Jag ser fram emot en smaklig måltid. Vi hörs!